Det japanska ordet zazen kan översättas med att sitta sig till / sitta i avspänd uppmärksamhet.
Grunddragen i zazen är att sitta rätt för att nå kroppslig spänningsbalans, ge sådant utrymme åt andningen att den kan bli långsam, rytmisk och djup och att lämna tankar och bilder med hjälp av en vilande uppmärksamhet på en sak, t.ex. andningen.
Strukturerad form karaktäriserar zazen: Man sitter, rör sig och står på visst sätt, lämnar och träder in i zendo enligt vissa ordningar o.s.v.
Den givna formen stagar upp och centrerar den egna och den gemensamma övningen. Därmed minimeras onödiga yttre distraktioner. I förlängningen skapas också förutsättningar för att mer och mer, vidöppet, vara här och nu.
Det är viktigt att finna ett ledigt förhållande till formen: Förstå den, inte som tvång, utan som något var och en behöver bo in sig i för att finna den avspända uppmärksamhet som är både vila och vakenhet samtidigt.
Meditationsövningen sätts kontinuerligt in i ett större sammanhang genom återkommande föredrag (teisho), reflexioner och motivationer. Regelbundet erbjuds också korta, vägledande samtal med meditationsläraren rörande övningen, s.k. dokusan.